Visst är det konstigt att de bästa berättelserna aldrig börjar med "Allt gick precis som planerat"? Kan det bero på att de flesta av oss inte kan identifiera oss med det? Mycket i livet går inte riktigt som vi har tänkt oss!

Andas in… Andas ut! Det mest naturliga som finns. Det bara funkar! Men det har varit lite svårare att andas de senaste 2 veckorna. Lunginflammation blev en ny erfarenhet. Sämre syresättning! Och med sämre syre mindre ork. Avbokade möten, pausade mail, typ noll samarbete… fokus har bara varit att bli bättre. Tänk vad lite syre kan förändra både...

När Lisa var 6 år gammal frågade hon vad hennes syster Ester hette mer än bara Ester? Hon hör något som verkligen förvånar henne! Mitt svar blir "Hon heter Ester GRACE Kristin" men på ren östgötska. Lilla Lisa hör inte Grace utan "Gris" (på östgötska) och blir nästan förtvivlad när hon förvånat frågar: "Heter min syster Gris i andra namn"? :)...

Pratade med en vän som har haft otur i kärleken. Om och om igen. I sin frustration berättar han för mig hur en kvinna måste vara. Listan är lång. Ett yttre och inre mirakel blir min tysta reflektion. Finns en sådan människan tänker jag? Det blir tyst en stund och jag märker att jag vänder på allt när jag ställer...

Det är uppenbart när vi möter andra människor vilka val de har gjort. Men sällan eller nästan aldrig vilka valmöjligheter de hade.

Jag minns när jag som 20 åring började på en ny arbetsplats. Där fanns en äldre man som gått i pension men tittade förbi för en kopp kaffe minst en gång i veckan. Gunnar var hans namn. Jag fann det väldigt givande att få prata med honom. Han hade många synpunkter. Gunnars framtoning var övertygande, oavsett ämne. En dag i...

Trafikverkets egna beräkningar menar på att samhället tjänar 44 miljoner för varje räddat människoliv. Där får vi en prislapp på individen.

När jag blev utbränd för många år sedan bar jag på en tung känsla av att "allt hänger på mig". Även den förmätna och högmodiga tanken att "om alla gjorde det jag gjorde skulle den här organisationen verkligen blomstra". Snacka om självcentrering. Eller var det en ständig vardaglig kamp för att bevisa (fremst för mig själv) att jag verkligen dög?...

Jag samtalade med en uteliggare som var på behandling för några år sedan. Han hade bott på gatan i mer än 15 år och gick nu på behandling. Vi hade några samtal som jag sent kommer glömma. Bland det finaste, sköraste och mest insiktsfulla jag någonsin haft.