Skratta (min last)

En vän sa det en gång när jag klev in i rummet: "Det hörs när du har anlänt. Man tar aldrig fel när skratten fyller lokalen – det är Daniel som kommer! Du har en last, min vän… du älskar att skratta!"

Ordet last har ofta en negativ klang, något tungt man bär på. Men det kan också vara något annat – en last som är fylld till brädden, lastad med något värdefullt.
Min vän har rätt. Jag har ett släp, och det är magiskt! För det jag fyller det med är inte alltid detsamma som jag lastar av.

Jag fyller det med tacksamhet – och ut kommer glädje och skratt.
Men låt mig vara ärlig. Jag är ingen skrattproducerande maskin. Jag har haft perioder i mitt liv där leenden varit påklistrade och skratten ekat tomt. Och när jag ser tillbaka inser jag att det ofta var tacksamheten som saknades. Min blick var riktad mot det jag inte hade, istället för det jag faktiskt hade.
Så vad bär du med dig? Vad lastar du av när du umgås med andra?

Träna på tacksamhet. Jag börjar varje dag med att knäppa mina händer och räkna upp saker jag är tacksam över. Ju mer jag fokuserar på det ju mer växer det. Livet är en gåva! Min familj är en gåva. Mitt arbete är en gåva. Att få bo och leva i Sverige (där det finns semlor och lakrits) är en gåva… Ska jag fortsätta?

"Den som söker, den finner."

Så sök tacksamheten – och kanske får du en ny last på köpet: glädjen att skratta!